När det senaste projektförslaget på Stora torget väckte livlig debatt och engagemang blev jag både glad och faktiskt lite stolt.

I snart sju år har jag varit en del av folkrörelsen Arkitekturupproret. En organisation som jobbar med frågor inom arkitektur och stadsbyggnad. Mycket av mitt engagemang där har handlat om just debatt och det demokratiska samtalet. Därför känns det extra trevligt att just min hemstad, Sundsvall, har en så engagerad och intresserad befolkning. Det kan ju trots allt inte vara en slump att Sundsvall var den stad som flest valde att lägga sin röst på då Arkitekturupproret utlyste Sveriges vackraste stad 2017.
Städers planering och arkitektur ser ut att bli en allt viktigare fråga i vårt samhälle. Som arkitekt är det roligt att se att fler människor inser att den byggda miljön, hus, gator och torg många gånger står kvar i hundratals år. Därför påverkar våra val idag långt fler än vi kanske först tänker oss. Den gata som du går idag kan ha sin krokiga sträckning som lösning på en marktvist för flera hundra år sedan. Eller att det provisorium till vedbod som gammelmorfar en gång byggde, långt senare kom att avgöra både färg och storlek på din utbyggnad. Med det synsättet på stadsplanering är jag övertygad om att vi gör klokare val. Vi bör förankra våra beslut både i folkopinionen och i 100-årsperspektivet.
Det är först i det perspektivet som det framgår att den mest hållbara och miljövänliga lösningen oftast är den mest långsiktiga. Den som kan nyttjas och uppskattas i flest generationer. De byggnader som idag utgör Stenstan har redan 130 år på nacken. Trots sin ålder är dessa miljöer bland de mest uppskattade och välvårdade i vår stad. Kanske just för att husen och stadsplanen är byggd för att hålla. 

Estetisk hållbarhet
Hållbarhet blir i längden framtidssäkerhet. Byggt med naturliga byggnadsprinciper med ekologiska material som spelar med naturens regler, inte kämpar emot dem. Hållbara hus som klarar tidens tand som är logiska att vårda då naturmaterial aldrig ”utgår ur sortimentet”. En annan typ av hållbarhet är den estetiska hållbarheten. Vi som människor tenderar att bättre ta hand om det vi tycker om. Vi vårdar det vi tycker är vackert av kärlek och omtanke. På samma sätt som vackra och häftiga veteranbilar fortfarande rullar på våra vägar står de mest omtyckta husen fortfarande kvar.
Med detta sagt är det kanske ingen överraskning vad jag tycker och tänker om Stenstan. Jag fullkomligt älskar vår fantastiska stadskärna i Sundsvall. Det är en ynnest att vi i en så liten ort befolkningsmässigt kan ha en sådan kontinental och storslagen stad, en riktig stad, precis som Paris, Wien eller London. Åtminstone finns det platser och byggnader i staden som verkligen känns precis så. Det är först då man lyfter blicken och möts av granskogens taggiga horisont man påminns om att man faktiskt är i Norrland. Häftigt!
Stenstan är den finaste av gåvor från en generation till en annan, som vi i Sundsvall fått ansvaret att förvalta till nästa generation. Förvalta genom vårt engagemang, användande och genom vår demokrati. Staden tillhör oss alla.
Därför blir jag alltid lika besviken när jag hör att någon vill ”sätta staden på kartan”. Min uppmaning är till dessa personer att granska en jordglob. Vi brukar faktiskt vara utmärkta även på jordgloben. Sundsvall finns redan på kartan, stolt som en skogshorisont, mitt över Bottenviken brukar det stå just Sundsvall. Fortsätter vi att förvalta staden och utveckla den på ett varsamt sätt så kommer den att finnas kvar på kartan länge till.

Eric Norra Norin

är född och uppvuxen i Sundsvall. I dag är han delägare i arkitektkontoret Tradition Arkitekter med kontor i Gamla Stan i Stockholm. Tidigare i höst såg vi honom debattera modern arkitektur med arkitektkollegan Gert Wingårdh i SVT:s Mötet.