Tidningen Byggplats ger plats för åsikter, tankar och visioner. Här är det den inflyttade cykelföretagaren Johan Brorsson som skriver fritt ur hjärtat.

_{Foto: Katarina Lövgren}

Vi ville bo på landet utanför en lagom stor norrländsk stad. Det var så tankarna började när jag precis hade träffat mitt livs kärlek. Då vi hade släkt i både Stockholm och Jämtland så landade kartnålen på Sundsvall som låg mitt emellan. Efter lite surfande på Hemnet hade vi 2017 plötsligt köpt vår gård i Sörnedansjö. Äntligen skulle vi uppfylla vår gemensamma dröm. 

Jag växte upp i cykelstaden Västerås. Med tre bröder i familjen och föräldrar som cyklade till jobbet, var det en självklarhet att jag också cyklade överallt. Det var då, i 10-årsåldern som mitt cykelintresse föddes och det började i föräldrarnas garage där jag gjorde service på mina kompisars och grannars cyklar. 

Jag har tävlat inom landsvägscykling, mountainbike, cykelpendlat, cyklat genom Europa och på andra långresor. Jag har även kört ganska mycket bil, även kört servicebil i den svenska elitklungan. Jag är civilingenjör i grunden och jobbade först som huskonstruktör innan jag blev uppdragsledare. Både jag och min chef insåg att jag var bättre på människor än på att räkna. Det tog inte så lång tid innan jag enbart jobbade med projektledning och till slut blev det mest infrastrukturprojekt, tunnelbana, smalspårsjärnväg och senast Bromma flygplats som jag fortfarande jobbade med när vi flyttade hit. 

Jag trivs med projektform och älskar känslan av att flytta berg tillsammans, både bildligt och bokstavligt. Men med flytt till ny stad och att påbörja nya kontaktnätverk öppnades också möjligheten att göra något nytt. Jag upplevde Sundsvall som en företagarvänlig stad och har redan upptäckt att det finns många bra initiativ på gång här. 

Vägen in i Sundsvall blev bland annat genom de cykelföreningar som finns här. Vi har träffat många trevliga cyklister men saknade den typ av cykelbutik som vi hade nära till i Stockholm. En plats att sitta ner, ta en kopp kaffe och prata cykel. Vi gjorde också bedömningen att det fanns ett behov av fler butiker då efterfrågan var större än utbudet. Syftet med butiken CATU (Cycling According To Us), som vi öppnade våren 2020, var redan från början att få fler i Sundsvall att cykla. Butiken har blivit som en plattform för att möjliggöra olika cykelengagemang inom den visionen. Exempelvis har vi nybörjarcykling med fokus på teknik, hemmavasa, engagemang i cykelprojektet Dynamo och nu senast ett samarbete med Sundsvalls slalomklubb för att utveckla liftburen cykling på Södra Berget. 

Min uppfattning är att Sundsvall är ganska bilanpassat. Kulturen är mest centrerad runt bilkörning och parkeringar, åtminstone om man får tro debatten i media. Men det är också en stad i förändring. Jag tror att förändringen sker både genom anpassad infrastruktur och förändrad kultur. Efter en tid hjälper dessa varandra. Det är en förändring som är inledd i Sundsvall och som vi vill vara med att bidra till. 

En annan sak som jag reflekterat över är varför cyklister provocerar så mycket. Vad är det man blir så arg över? Jag kör ju själv mycket bil och kan känna igen mig i stressmomentet men jag skiljer inte på
cyklister, a-traktorer, husvagnar, traktor med vagn eller ryttare i det avseendet. Här tror jag också att fler cyklister i trafikbilden gör att det blir ett mer naturligt inslag som inte ger upphov till samma provokation. Självklart ska cyklister också sköta sig och följa trafikregler men här gör vi varandra och trafikrummet en större tjänst genom att alla föregår med gott exempel. 

Så till alla trafikanter där ute; planering och genomförande av infrastruktur är bara halva delen. Det är hur vi ser på varandra och hur vi tillsammans använder trafikrummet som ger mening åt planeringen. Kör bil om du behöver det och cykla om du vill men ta hand om varandra!